Hem Blogg Sida 22

Friska vindar kring Slussen

Hearing med Stockholms politiker på Moderna museet

Vy från Skeppsholmsbron mot Slussen
Vy från Skeppsholmsbron mot Slussen

Slussen är ett blåshål som gott kan byggas in tycker en del politiker
Inget fel på kringbyggda Stortorget och Hötorget, men Slussen är något annat. Visst kan där blåsa, det ska så göra på näs mellan insjö och hav. Där råder alla väderlekar, från solig stiltje till regn och storm. Men nu börjar det blåsa kring Slussenopinionen också, som vill skydda den världsunika panoramavyn. Den har fått vind i seglen.

Den 1 juni utfrågades politikerna av fyra sakkunninga
om miljö och bebyggelse, trafikplaneringen, kulturhistoriska aspekter och hur vattenregleringen mellan Mälaren och Saltsjön ska säkras. Auditoriet på Moderna Museet var knökfullt av engagerade människor som också framförde frågor och synpunkter. Arrangörer var Café Blomgruppen, en diskussionsgrupp av arkitekter, byggnadshistoriker med flera, i samarbete med Arkitekturmusset och med stöd av Riksantikvarieämbetet.Hela förslaget sågat

Solidaritet med Palestina

Demonstration för Gaza
Demonstration 31 maj i Stockholm

En stor  manifestation mot Israels mord på deltagare i Ship to Gaza genomfördes i Stockholm på måndagen. Morden fördömdes av många talare på Sergels torg. Nu får det vara nog, nu måste Israel tvingas av världsamfundet att efterleva folkrätten. Blockaden av Gaza måste upphävas liksom ockupationen av Västbanken. (4 bilder.)

Demonstration 31 maj i Stockholm

Cykel- och busskaos

Cyklister och buss
Cykel- och busstrafik

Cykeltrafiken har nästan fördubblats på tio år skriver Svenska Dagbladet. Vad bra! Cyklisterna får motion och slipper trängas i bilköer eller jäkta ner i tunnelbanan. Luften mår bättre till gagn för alla, inte minst vi som går till fots. Framkomligheten för bilisterna blir bättre, ty en bil i rörelse tar samma utrymme i gatan som 14 cyklister.

Men hur är det för yrkesförarna. Jo, naturligtvis tjänar vi också på att allt fler cyklar. Men problemen för oss har konstigt nog samtidigt ökat. Här är tre funderingar vad det kan bero på.

Järnvägsskarvarna som försvann

Leif termitsvetsar
Leif termitsvetsar

Tågresan ackompanjerad av skenskarvarnas rytmiska dunkande håller på att bli ett minne blott. Vilka nya ljud ska vi nu förknippa med tåget när både ånglokets suckande och väsande och rälsskarvarnas dunk-eti-dunk försvunnit?

De flesta av de mindre banorna med skarvspår är borta och på de stora linjerna har rälerna svetsats samman till helsvetsade spår som bär fram tågen nästan ljudlöst.

Det gäller att passa sig för glödande järn och slagg som yr kring den brinnande grytan där det smälta rälsstålet håller en temperatur av 3000 grader Celsius. Men en skarv av hög kvalité blir det. Och det kan ju vara trösterikt att veta kring detta tusenårsskifte när alla våra själar ska förenas genom bredband, trådlösa mobila förbindelser och satelliter i en virtuell värld, att vi tack vare Leifs arbete kan ses via “järnbanden” i den verkliga världen också.

Nu vill politikerna rädda utsikten – eller delar av den?

Carin Jämtin, oppositionsborgarråd (s) i Stockholm, vill nu ta hänsyn till den starka opinion som vill skydda panoramautsikten från Slussen och hitta en bättre trafiklösning än den åttafiliga vägbron.

I ett pressmeddelande slår hon fast
: “Det förslag som nu har diskuterats innebär tyvärr att stora delar av den paradutsikt som många Stockholmare älskar skulle bli ett minne blott. Vi kan inte låta detta ske.

Och på DNs Stockholmsdebatt skriver alliansens
Sten Nordin (m), Lotta Edholm (fp) och Ewa Samuelsson (kd): “Vi vill bevara den vackra utsikten över Mälaren och Saltsjön och vi är noga med att de värden som finns i denna knutpunkt mellan Södermalm och Gamla Stan tas till vara. Detta innebär framför allt att den föreslagna centralt placerade byggnaden norr om Södermalmstorg stoppas.

Möte på Hornsgatan

Med barnet på magen
Möte på Hornsgatspuckeln

Jag mötte dem på Hornsgatspuckeln. Mor med ett barn på magen och ett i handen. En ilning av glädje for genom mig. Jag mindes resor i Ecuador. Just så bar indianerna i djungeln barnen på magen. Bergsindianerna för det mesta på ryggen.

Jag har ofta funderat över hur vi i vår kultur behandlar våra minsta barn. Knappt hinner de komma till världen så lägger vi dem i  en vagn. Där får de ligga ensamma och stirra upp i himlen. Eller in i en suflett. Ensamma i den nya världen utan möjlighet att skåda den och känna samhörighet genom kroppsvärme.

Modern eller fadern som bär barnet låter det se och uppleva och känna tryggheten av en famn. Tillsammans upplever de i gemenskap omvärlden.