”Idag kan vi konstatera att nazister och rasister blivit allt mer rumsrena och accepterade. Det är en utveckling som kommer att fortsätta i takt med att polisen och övriga rättsväsendet fortsätter visa okunnighet och ointresse att tillämpa lagarna rörande hatbrott. Priset för det riskerar bli högt för vår demokrati.”
» Det skriver fd polisindenten Eric Rönnegård i Svenska Dagbladet
Per Gahrton i Fria tidningen: » Får Bildt lika fel om Ukraina som han hade om Georgien?
Torsten Kälvemark i Aftonbladet: » Så sprids fördomar om krisen på Krim – Svenska medier har noll koll på läget
Sveriges Radio: » Filmad misshandel av tv-chef upprör i Ryssland och Ukraina
Martin Aagård i Aftonbladet: Vi kan inte hålla tyst om det förakt mot yttrandefriheten som förstör Ukraina inifrån
Hungriga fåglar vid Norrström
Från juni 2010
– felrapport från vildmarken
Jag fick en gammal skrynklig lapp av vänner från storskogen idag. I sjutton år låg den i väggen på en slogbod. Häromsistens hade vännerna besökt vindskyddet för att finna lite ro efter svåra bekymmer. Den ena hittade lappen och läste och den andre sa: den måste vi visa Bernt.
Det skrivs mycket om lyckan nuförtiden. Mängder av böcker och en artikelserie i SvD till exempel. Nu läser jag att det till och med finns högskoleutbildning för psykologisk coach inom ämnet kognitiv neurovetenskap. Basen lär vara positiv psykologi och metoderna evidensbaserade.
Språk som vi människor talar förenar oss, men ordens tolkningar är inte alltid entydiga. Ordet lycka till exempel, hur många innebörder kan det inte ha? Jag är viss om att det finns många stunder i mitt liv som är lyckliga. Liksom olyckliga. För det mesta är man varken eller eller. Lyckostunder låter sig inte helt beskrivas och går inte att spara, bara själva minnet av känslan. Och ibland väcks minnet till liv genom en annan människa, genom ett ting eller genom något skrivet, tecknat eller fotograferat.
Detta minne nedtecknade vi på en felrapport. Ty det var i vildmark där militär ibland övade. Och i slogboden där vi hade vilat, druckit kaffe och gjort upp eld hade soldater gjort detsamma. Tack vare dem fanns en pappersbit att skriva en hälsning till medmänniskor som efter oss skulle komma till slogboden. Att hälsningen efter sjutton år skulle komma tillbaka till mig själv var en glad överraskning, ja rena rama lyckan.
FELRAPPORT
Anmält av: Bernt och Eva-Britt
Datum: 10 april 1993
Kompani: Fria
Individnr: onumrerade
Mätarställning: mitt i livet
Felets art, iakttagelser:
Här satt vi en stund två gamla kusiner och utbytte tankar om tider som varit och tider som kommer. Men mest njöt vi av nuet, av kaffet och elden som värmde, sprakade och doftade, av snödropp och tystnad och gröna granar mot den vita snön. Sjön som ligger stilla och frusen. Fåglar som sjunger en bit bort. Att vi får leva i något så vackert.”
För mig är nog grunden för lyckokänslan att livet i sig är lycka trots att vi alla också erfar olycka. Att givits glädjen att leva – att vara född – är en rackans lycka. Lev!
En bild under nya järnvägsbron över Årstaviken. En av många bilder tagna på min otaliga promenader längs Årstaviken. 10 februari och det regnar. En tunn ishinna under broarna och mellan Årstaholmar och Södermalm, annars öppet vatten. Möter inte en tiondel så många människor som jag brukar, mest joggare, eller sprintare. Tycker allt fler springer allt fortare alltmedan jag bara går och går.
