Flera tusen människor samlades trots gråväder och snöblandat regn på Medborgarplatsen i Stockholm för att protestera mot #katastrofbudgeten som M och KD röstade igenom med stöd av SD – och indirekt stöd av C och L som lade ner sina röster. Det är en av de största segrarna för SD, dels för att de i budgeten får gehör för delar av sin politik, men också för att de nu inte bara driver politiken åt höger genom opinionspåverkan utan också i praktiken är en del av borgerlighetens maktbas. M och KD har länge varit beredda att dela makten med SD men att C och L som bedyrat att de inte skulle låta SD får mer makt i praktiken ger dem det gör den politiska utvecklingen farlig. Från att ha varit en liten sekt startad av nazister är inte steget långt från att kliva in i en regering. Låter det främmande, kanske, men många trodde inte de skulle ta sig in i riksdagen heller. Nu är de tredje största parti.
SD har vuxit fram i den nyliberala myllan, nu blir de en del av dess fortsättning med ökade klyftor mellan rika och fattiga. Rentav dess garant när välfärd försämras medan rut-avdragen tredubblas, när jämställdhet får stryka på foten men krigsmakten rustas upp, när satsning på miljö och klimatomställning minskar men skatterna för de med högst inkomster sänks.
I folkhavet på Medis syntes många plakat om miljö och klimat och bland de arrangerande organisationerna fanns många från miljörörelsen. Men talarna underströk den ena efter den andra hur viktigt det är att försvara demokratin när reaktionära krafter som kan leda till en modern fascism släpps fram av liberaler. Enigheten var också stor hur viktigt det är att kämpa för social rättvisa och mot att ta från de fattiga och ge till de rika.
Det blev en livfull manifestation som Leo Calandrella Rudberg tog initiativet till och deltagarna interagerade med talarna på ett sätt som fick mig att tänka på det engelska parlamentet. Livfullt. Kul. Tror de flesta kände sig upplyftade denna eftermiddag och det behöver vi verkligen, känna att vi är starka tillsammans.
Men om en front för demokrati och social rättvisa och slut på miljöförstöring ska ha en chans att vända utvecklingen måste den bli ännu bredare och djupare: Förorternas och landsbygdens befolkning komma mer i rörelse; liksom, inte minst, arbetsplatser genom fackföreningarna. Utan att fackföreningsrörelsen och arbetarna tar större del i kampen för demokrati, social rättvisa, god miljö och fred så blir det svårt att stå emot högerkrafterna som nu formerar sig. Initiativ från det hållet skulle varmt välkomnas. Måtte de slumrande krafterna få ett vulkanutbrott innan det är försent.
Mor min var trogen socialdemokrat hela sitt liv, årsbarn med demokratins genombrott för hundra år sedan. Hon skulle velat se mer av den demokratiska socialism som utmärkte hennes
generation, den ursprungliga innebörden av social-demokrati och inte en social-liberalism som duckar för ny-liberalerna. Det talas nu ofta om att den liberala demokratin är hotad av SD-utvecklingen. Och jag vet inte om man menar att just en liberal demokrati är det viktigaste, eller att demokrati i själva verket är en variant av liberalism. För mig är demokrati något mycket större; den – det vill säga vi alla – ska värna om livet, om naturen, om varandra i ett samhälle som skapar just sammanhållning och inte större klyftor mellan fattiga och rika. Sammanhållning istället för sönderfall. Solidaritet istället för egoism.
Någon som minns SAF:s (nuvarande Svenskt Näringsliv) kampanjer på 70-talet som förebådade de nyliberala på 80-talet och fram till nu: ”Satsa på dig själv”?
Individualismens var och en sin egen lyckas smed. Att vara hängiven social rättvisa och solidaritet är inte de fåtaliga mäktigas vision, men är det något flertalet i vår tid och vår värld längtar efter så är det kärleksfull och rättvis fördelning efter mänskliga behov istället för girighet. Längtan att odla det gemensamma samtidigt som vi ödmjukt värnar om det personliga och unika hos varje varelse, att se frihet som varje människas möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar i hägnet av den trygghet som det gemensamma utgör.
