Skogskyrkogården – till minne av livet

28

Efter en begravningsakt i Heliga korsets, Trons och Hoppets kapell på Skogskyrkogården öppnar sig stora utgångar för de sörjande, de möts av himlavalvet, meditations-lunden och dammen med näckrosor, de möts av ljuset och livet. Som om de som slutat leva säger: minns oss, men gå ut i livet nu och LEV den stund ni har kvar på jorden. Hedra oss döda genom att hylla livet!

För snart tio år sedan gick båda mina föräldrar bort, i november och januari. Sedan dess har jag tillbringat många långa stunder på Skogis, världsarvet Skogskyrkogården. För att pyssla om deras grav, för att minnas och känna saknad. Men mest för att leva, för att njuta av den paradisiska skapelse som Skogis är. Trots att där bor så många som slutat leva så är det inte sorgens boning i första hand utan ett stycke vild och skapad natur där de dödas andeväsen och fåglarna sjunger i kör utan dirigent: Lev! Nu, inte sedan. Livet är en kamp och en gåva som måste levas med kropp och själ år efter år så gott vi förmår. Med alla sinnen.

Ett litet bildspel med fotografier från Skogskyrkogården i Stockholm › till minne av livet.

Skogskyrkogården