foto: Anne Sheppard
Nyhetstelegrammen meddelade häromdagen att Chagos-arkipelagen
i Indiska oceanen ska bli marinreservat. Här finns sedan ett halvsekel en militärbas känd som Diego García. Mindre känt är att där också fanns en ursprungsbefolkning som levde i harmoni med varandra och den vackra och rika naturen.
Meningen var att Chagosöarna skulle ingå i Mauritius när det vann sin självständighet gentemot Storbritannien 1965. Så blev det inte. Istället bildades av Chagos en ny koloni som arrenderades ut till USA som byggde en militärbas med ett strategiskt läge mitt i Indiska oceanen. Den har använts för bombräder mot Afghanistan och Irak, som bränslepåfyllningsbas och för dumpning av amerikanska kärnvapen.
Inför bygget av USA-basen flyttade Storbritannien ursprungsbefolkningen mot deras vilja till Mauritius där många hamnade i misär. Men de kämpade hela tiden för upprättelse och för rätten att återvända.
Av telegrammet framgår inte huruvida de nu har fått återvända eller vad som ska hända med militärbasen. Ingen vore lyckligare än jag om de kunnat göra det och basen avvecklas. För tio år sedan for jag på kort varsel till Mauritius med en nyinköpt videokamera för att återge deras historia. Jag hade just slutat mitt jobb som järnvägsarbetare efter tjugo år.
Jag träffade många av människorna från Chagos. Underbara människor som längtade hem och bar på en djup vrede över hur illa de hade behandlats. Trött och utfattig men rik på erfarenhet och upplevelser kom jag hem till ett vintrigt Stockholm. Trots att jag satsade allt av både pengar och krafter misslyckades det att få ihop en filmberättelse. Jag har varit arg på mig själv sedan dess. Det är nog tid att sluta med det, jag gjorde mitt bästa och lite till men saknade det stöd som behövdes. Det är jobbigt att misslyckas, men ännu värre att inte våga försöka. /BL
