Vem tjänar på nya Slussen?

Slussen
Vy från Blåbodarna mot Katarinahissen

Det nya planförslaget till utformning av Slussen finner allt mindre stöd.
Det som gör så många kritiska till förslaget är den hårda exploateringen av området som kommer att förstöra den världsunika panoramavyn från Mälaren till Saltsjön. Den vi kan se när vi kommer från tunnelbanan, hoppar på en buss, handlar på torget eller bara kopplar av en stund på en bänk. Kritiken, för att inte säga ilskan, blir inte mindre av att det i planskisser, påkostade broschyrer och videofilmer inte klart och ärligt redovisats. Fortfarande ligger skissbilden som visar Slussen från fasaden av det tänkta nya huset vid Katarinahissen in mot torget på Stockholms stads Slussensida, istället för en bild som visar det helt motsatta perspektivet, det som vi alla njuter av: vyn från torget mot Saltsjön.

Men detta har gått upp för allt fler och viljan växer att försvara den kära öppna vyn
. Vad som fortfarande inte är lika klart för alla är hur det är ställt med ekonomin kring projektet. Förslagsställarna har skapat tron att husbebyggelsen är nödvändig för att finansiera det genom att sälja byggrätter. Emellertid står de inkomsterna enbart för högst en tiondel av de totala kostnaderna, det vill säga ungefär knappa miljarden (var det inte det han fick i pension Barnevik?).

De som  förvärvar byggrätterna kommer att tjäna stora pengar på den spottstyver de slänger till en miljon medborgare som lever med Slussen som sitt nav. Markvärdet vid Slussen är naturligtvis gigantiskt. Dyra kontorskomplex och hotell kommer att skänka exploatörerna mycket stora vinster under lång tid.  Det är nog som TT skrev i en artikel om krisen i Grekland: “Marknaden vittrar blod …”; så krasst tror jag faktiskt spelet kring Slussen också är.

Försvaret av panoramavyn som en allmänning som tillhör alla tror jag kommer att förena opinionen till att bli så stormstark att den kan styra om kursen i processen till gagn för demokratin och framtida generationer.

Men det finns många flera argument mot det nuvarande planförslaget. I en artikel på Newsmill framför fyra arkitekter några. De menar till exempel att den nuvarande lösningen klarar fler nivåer och bättre anslutningar för flera trafikslag. Som bussförare med Slussen som nav kan jag konstatera att den klarar busstrafiken alldeles utmärkt med sina ramper och planskilda korsningar. Att ersätta dessa med två T-korsningar känns som att gå hundra år tillbaka i tiden. Jag är inte främmande för att skapa en ny lösning, men den måste vara minst lika bra som den gamla och framförallt ta vara på områdets unika karaktär av rymd och öppenhet mot Mälaren och Saltsjön.

Arkitekterna skriver vidare att “Nivåerna är felbedömda. Södermalmssidan av den nya utformningen är utförd som en sluten norrvänd vägg, närmast att likna vid Stadsgårdsberget i höjd”. Tillkommer de föreslagna husens höjd. Det skapar en lodrät mur mellan Gamla stan och Söder som alls inte fungerar som en förenande länk mellan stadsdelarna. Som den dessutom ligger i norrläge kommer stråken nedanför murväggen att för det mesta ligga i skugga. Det kommer  att skapas prång som inte alls blir så trevliga som det kan se ut i presentationsmaterialet, utan snarare bli lika olustiga som många av dem vi nu finner i Slussen när den är nergången och varken städas eller underhålls.

Artikelförfattarna menar också att framkomligheten i själva verket kommer att försämras för cyklister och gående. Och även för bilister. Till exempel kommer man som bilist inte att kunna ta sig från Stadsgården till Katarinavägen eller Hornsgatan.

Den beslutsamhet när det gäller förändringar i Stockholm som kommunen lagt sig till med tycks inte ha följts upp med kompetens, skriver arkitekterna. Missgreppen när det gäller Stockholm Waterfront, som nu skymmer Stockholms mest kända profil Stadshustornet för nyanlända besökare vid Cityterminalen, får inte upprepas vid Slussen. I nedre Klarakvarten lät man en gång i tiden Sheraton bygga hotell med en av Stockholms finaste utsikter. Alls inte till gagn för medborgarna. Folkliv finns knappt här trots att det ligger några minuter från Stockholms centralstation. Jag rekommenderar Alvendal & Co att ta en promenad genom gången till höger om hotellets entré. Helt dött, inga verksamheter, tyst och ödsligt och ruggiga prång som mynnar ut i en garageinfart och gator med helt sterila byggnader. Inte förrän man ser Klara kyrka och kyrkogården kan man hämta andan. Så kan det gå med krass exploatering av markvärdet. Det får bara inte hända vid Slussen. Detta folkliga hjärta i Stockholm måste danas lika försiktigt som man nyss gjort med Norrbro vid Slottet, Riksdagen, Utrikesdepartementet och Operan.

Läs artikeln på Newsmill här