Tvättlycka

Trinidad

En kvinna på väg med tvätten till floden
i byn Blanchiseusse på Trinidads nordkust. Jag var 21 år och hade kommit till byn med tåg, båt och buss från ett vintrigt Stockholm. Det tog tre veckor. Hela resan nästan året. Från den träder två minnen fram när jag tvättade kläderna. Här vid floden tillsammans med kvinnor från byn. Och ett annat från en innergård i Oaxaca i Mexico där en indiankvinna tvättade samtidigt. Vi delade tvättkar av sten. Den starka solen värmde oss och blänkte i vattnet. Vi kunde inte varandras språk men kände ändå gemenskap när vår händer knådade tvätten. En stund av lycka faktiskt. Lycka kan inte sparas men en sann lyckokänsla kan man minnas och glädjas av hela livet. Tänker jag nu när tidningar skriver om lyckan.

SvD 1, 2, 3, 4 juni.