Svart mode i trafiken (repris från 2007)

publicerad

Övergångsställe

Vi är inne i den mörkaste tiden på året. Vi längtar efter ljus och försöker lysa upp tillvaron. Fastän vi manas att spara el för att rädda klimatet sätts det upp ljusgirlanger på balkonger, stjärnor i fönstren och husfasader belyses.

Men oss själva lyser vi inte upp ett dugg. Svart är på modet och människorna går omkring i svarta jackor och kappor, bär svarta mössor och väskor. Och inte bara klädseln, cyklar är ofta svarta och utan lyse. Till och med barnvagnar. Jag mötte en dag fyra unga mammor på led. De var svartklädda allihop från topp till tå och sköt framför sig varsin svart barnvagn. Det såg fantasilöst och dystert ut.

Men inte bara för sinnet, framförallt är det dystert ur säkerhetssynpunkt. När jag som bussförare i stockholmstrafiken ser svartklädda cyklister med svarta hjälmar på svarta cyklar fara fram utan lyse blir jag bedrövad. Det är till och med så illa att de förr brandgula barnsitsarna idag är ofta är svarta. Om man inte är rädd om sig själv kan man väl åtminstone vara rädd om sina barn.

Att vara bussförare i stan är ett av de stressigaste jobb som finns. En avhandling vid Karolinska Institutet konstaterade nyligen att bussförare i Stockholm löper fördubblad risk mot andra jämförbara yrkesgrupper att drabbas av hjärtinfarkt. Det är svårt att föreställa sig hur det är att köra buss i stadstrafik som närmar sig trafikinfarkt. Att vara försenad, ha bilister på sin vänstra sida och cyklister på den högra, fotgängare framför bussen och trafikanter i bussen som ställer frågor i ena örat och anrop från trafikledningen i det andra. Att då nästan simultant vara uppmärksam både framåt och i vänster och höger backspegel och ändå ha full koll på alla mörka skuggfigurer är svårt. Särskilt som alla har bråttom numera och många kör mot rött och struntar i högerregeln. Nyligen blev jag vittne från förarplatsen till hur en man på ett övergångsställe blev påkörd av jäktad bilist som svängde vänster. Hade han varit ljusare klädd kanske olyckan inte skulle ha skett.

Om cyklister och fotgängare visste hur dåligt de syns från en bussförarplats i mörkret mot svart asfalt, speciellt i backspeglarna, så är jag övertygad om att de flesta skulle ha både lyse, reflexer och ljusare kläder. En del vet, för det har börjat dyka upp vita barnsitsar och cyklister som använder gula västar, men de är på tok för få. För den som inte vill ta på sig väst kan jag trösta med att det faktiskt gör skillnad att bara byta utan den mörka hjälmen eller mössan mot en vit. Och jättestor skillnad med cykellyse fram och bak.

Fortsätt gå och cykla, för hälsa och klimat. Lys upp sinnena, våga visa färg, även på kläderna. Och alla bilister, ta det lite lugnare, det är ingen bra idé att ha bråttom i livet.

Allt fler ute och cyklar om vintern (DN)