Sergel torg 16 mars 2011

publicerad

Opinionsmöte mot kärnkraft

På en och samma dag agerade människor igår för och mot kärnkraft.

Oroade av katastrofen i de japanska kärnkraftverken samlades många på Sergels torg för att visa att motståndet lever. Redan 1980 beslutades i folkomröstning att kärnkraften skulle avvecklas till 2010, alltså förra året. Men under de trettio åren som gått har det istället bara utretts hur avfallet ska förvaras. De trosvissa i Svensk kärnbränslehantering (SKB) överlämnade igår sin ansökan om slutförvar av kärnbränslet, som man tror sig kunna förvara säkert i ett hundra tusen år. Helt säkra är man dock inte för en ledamot, den ende utan anknytning till kärnkraftsbolagen, lade ner sin röst.

När jag var tonåring oroades vi för kärnvapnen. Vi levde under något så korkat som terrorbalans. Smaka på ordet i dessa tider av krig mot terror. Balans genom terror! Vilken harmoni! Vi levde under hotet av ett kärnvapenkrig mellan stormakterna och radioaktivt nedfall från provsprängningar. Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var ännu mycket närvarande i vårt kollektiva minne. Idag talas det inte ofta om risken för kärnvapenkrig. Men den är kvar, ofta påminner oss stormakterna om den när de fördömer Irans kärnenergiprogram.

Olof Buckard

Olof Buckard talar på Sergels torg

Det finns goda skäl att vara emot kärnkraften. Den är och förblir nära sammanlänkad med kärnvapen och vi kan inte ta hand om avfallet. Och inte bemästra de svåra katastrofer som troligen kommer att bli allt vanligare.

Tidsperspektiven är svindlande. Å ena sidan kan vi med kärnenergi på kort tid utplåna livet på jorden (i varje fall det mänskliga) och kärnkraftsindustrin drivs av de kortsiktiga vinstintressen som präglar vår tid. Å andra sidan ska vi ta ansvar för kommande generationer i 100 000 år. Vi som har en tideräkning som ännu bara nått ynkliga 2011. Och en utveckling som art som antropologerna tror rör sig om drygt 100 000 år sedan vi blev den tänkande människan – Homo sapiens.

Den tänkande människan? Med en skenande utveckling där ledordet framför andra är tillväxt verkar det inte som vi tänker efter före. Eftertanke och besinning väger lätt i den allt hetsigare jakten på växande BNP, kortsiktiga materiella vinster för profit och överdriven konsumtion. Vars pris inte bara är förödelse av miljön utan också social förödelse. Enskildas rikedomar och bonusar har antagit proportioner som är obegripliga för vanligt förnuft. Än mindre försvarbara. Egentligen äger människan bara sitt eget liv. Vi föds och dör som en del av naturen och det vi nyttjar och upplever under denna tid har vi till låns, det tillhör allt och alla. Den livsmiljö vi föds till har vi skyldighet att lämna ifrån oss i samma skick när vi levt färdigt. Människan är en del av jorden men försöket att behärska den istället för att leva i harmoni med den är vår tids stora dumhet.

På Sergels torg hölls flammande tal och en tyst minut för att hedra offren i Japan. Det är hårt att människorna där ska drabbas också av denna katastrof, de som en gång fått erfara hur atombomber släcker liv. Vi får hedra dem genom att aldrig ge upp kampen för livet. Som människorna på Segels torg skanderade igår: “Ja till livet – Nej till kärnkraft”.

Opinionsmöte mot kärnkraft