Sämre välfärd ska betala bankkris

publicerad

Andreas Cervenka i Svenska Dagbladet har länge varnat för faran med den stora skuldsättningen och risken för en ny kris. Men nu gör till och med Dagens Nyheter det.

Man ska inte måla fan på väggen, skriver Johan Schück i DN 3 mars. “Ännu finns inte tillräcklig grund för att verkligen räkna med en ny europeisk bankkris under de närmaste åren.” “Ändå är det viktigt att slå larm i tid, med de erfarenheter som finns från tidigare finanskriser.

Lehmankraschen på hösten 2008 kom för många som en blixt från klar himmel“, skriver han vidare. Och: “I efterhand kan man tycka att allt borde ha varit uppenbart, långt innan det brast i USA. Och för en trängre välinformerad krets kan det möjligen ha varit så.” Jo, så var det nog, många hade varnat.

Schück skriver också att det nu har skapats rutiner för hur banker på fallrepet ska tas om hand, utan att notan ska behöva hamna hos skattebetalarna.

Men bara några dagar tidigare hade en annan av DN:s ekonomiskribenter en formulering som nog dessvärre är mer sann och betydligt mer oroande.

Birgitta Forsberg skriver 24 februari:
Nordea har tillgångar, bland annat utlåning och värdepapper på 6.000 miljarder kronor medan Sveriges BNP är knappt 4.000 miljarder. Totalt är de fyra storbankernas tillgångar nästan 3,5 gånger så stora som Sveriges BNP.
Och läs noga och lägg på minnet: “I en eventuell framtida kris kan det bli en synnerligen tung börda för svenska skattebetalare. Det kan betyda nedskärningar i välfärden för att rädda banken.

En bank fungerar lite som ett pyramidspel, skriver Forsberg i en annan artikel om bankerna.

De fyra storbankerna tjänade tillsammans cirka 106 miljarder kronor förra året, och delar ut nära 60 miljarder till aktieägarna. Bankdirektörerna är bland de bäst betalda i samhället och lämnar inte bara vanliga löntagare långt efter sig, även ministrar och andra framstår som springschasar (vilket de väl ofta är också). Men när festen är över så är det alltså lik förbannat vi mer vanliga medborgare som ska stå för notan genom försämringar i välfärden.