4 oktober 1983

publicerad

”Det hände sig till och med vid denna tid att man kunde se borgare demonstrera på gatorna i tiotusentalshövdade skaror, en protestform vanligen praktiserad av vänstern” skriver Nina Björk i sin nyligen utkomna bok Drömmen om det röda. Det var den 4 oktober 1983 som SAF (idag Svensk Näringsliv) med Curt Nicolin i spetsen själva förvandlade sig till det gatans parlament som de så föraktfullt brukat kalla demonstranter.

4 oktober 1983Deras manifestation var höjdpunkten på år av kampanjer med mottona: ”Satsa på dig själv” och ”Nej till löntagarfonder”. Men den blev också en upptakt till den nyliberala våg som nu varat i mer än tre decennier. Deras propaganda vilade på ett ensidigt hyllande av individualism och deras frihet att kontrollera vinster i produktionen och utvidga den till alla samhällets sektorer.

Samma dag hölls en motdemonstration. Anton Nilson och jag talade på Sergels torg. Han talade fritt ur hjärtat och talet finns vad jag vet inte nertecknat, men omnämnt i böcker. Jag var en okänd järnvägsarbetare som fick på min lott att hålla huvudtalet. Ingen stor talekonst, men ett ärligt försök att resa motstånd. Beskrivningar och resonemangen kan ha ett värde, så jag lägger ut för den som vill läsa. Ett tidsdokument att jämföras med dagens facit: ökade klassklyftor, ett av de mest privatiserade skolväsendena i världen, en tid när även vård, skola och omsorg underkastas kapitalismens ständiga behov av att utvidga marknaderna. Men också som exempel på att 4 oktober-kampanjerna faktiskt rönte motstånd som det sällan berättats om. Visserligen svagt, men bättre än inget.

Anton Nilson var 96 år och talade i optimistiska ordalag. Jag var ung med livet framför mig och ville också andas optimism (därav en del yviga fraser), men inombords minns jag en känsla av pessimism. Vi hade ingen kraft att sätta emot trots allt snack om vänstervåg på 1960- och 70-talet. Ändå behöver vi så väl få tro att vi kan lösa världens problem. Kriserna hopar sig: klimatkris, finanskris, kris inom skola, vård, järnväg och lite varstans. Och risken för storkrig ökar. Nu mer än någonsin behövs en bred rörelse för att bygga en fredlig, rättvis och hållbar värld.

Slutorden i talet är lika aktuella idag: Leve solidariteten och kampen för social rättvisa!

›› Tal 4 oktober 1983

Skomakaren i Rose Hill

publicerad

 

År 2000 var nyfött och min tid som järnvägsarbetare slut när jag for till Mauritius. För att göra en film om människor från Chagos-arkipelagen som tvangs på flykt när USA byggde sin strategiska bas Diego Garcia. Till min stora sorg kunde filmens starka intervjumaterial aldrig redigeras. Nästan som en tröst (för mig) klippte jag ihop en bildberättelse om två skomakare av sekvenser jag samlat på gatorna och ett fotografi som jag betraktat hela mitt liv. När jag såg skomakaren i Rose Hill arbeta blev fotot min far tog av sin far levande. Hantverk utan maskiner vid tiden för datorernas segertåg. Rörlig och stilla bild. Långsamhet i vår hektiska tid. Filmen är rentav långtråkig. Men ger mig ro.

Statsbesök orsakade busskaos, men varför?

publicerad

Nya Slussen dramatisk försämring

Igår när vicepresidenten Joe Biden besökte Stockholm uppstod totalt kaos för busstrafiken vid Slussen. Tidningar och ansvariga för bygget av Nya Slussen angav statsbesöket som själva orsaken. Och visst, ett statsbesök brukar skapa störningar i trafiken. Men inte totalt kaos vid Slussen. Tvärtom kunde gamla Slussen hantera både statsbesök, Pride-parad, 1 maj-demonstrationer, Stockholm Maraton och annat som tillfälligt skapar onormala störningar. Det kunde Slussen tack vare sina två broar plus planskild korsning och treklöverslingor. Nu pågår rivning av den östra bron och därför finns bara en bro, det vill säga läget nu är i praktiken just så som Nya Slussen är tänkt att bli: en enda bro och t-korsningar. Därför vill jag gärna ta tillfället att påminna om en av artiklarna och öppna brev som bussförarna skrev förra året för att varna för konsekvenserna. Denna publicerades av SvD.

>> http://www.svd.se/nya-slussen-ar-en-dramatisk-forsamring

Arbetsfotografi

publicerad

JÄRNVÄGSARBETARE

Järnvägsarbetare

Gatufotografi, naturfotografi, konstfotografi, porträtt- och reportagefotografi är välkända som fotografiska genrer. Jag plåtar allt som berör mig utan att bry mig om etiketterna. De i sig skapar ingenting. Men jag saknar lik förbannat ett bildart som borde vara mycket vanligare än den är, den som berättar om våra arbeten. Där vi tillbringar halva vår vakna tid runt femtio år av våra liv. Kan vi kalla den arbetsfotografi kanske?

Nu vill jag dra mitt strå till stacken med en liten bildberättelse om oss järnvägsarbetare som visas på Hornstulls bibliotek (T-Hornstull) i sommar, juli och fram till 16 augusti. Det var inte lätt att ha en klumpig och ömtålig kamera med sig i spåren. Idag hade det varit enklare med en liten digital i bältet, eller att använda mobilen. Inte behöver man dyr film heller. Ta vara på de möjligheterna och berätta om era arbeten! Visst kan de te sig rutinmässiga och ibland tråkiga för en själv, men de är spännande för oss andra och värda att berättas om. Utan de funkar inte vårt samhälle. Och för de flesta är det enklare att göra det genom fotografering än att skriva.

Manifestation mot försämringar av asyllagen

publicerad

Asylrätten

En svekets dag när riksdagen idag antog asyllagen som remissinstanser och människorättsorganisationer hårt kritiserat och som runt 80 000 protesterat mot i en namninsamling. Nu gäller det att bredda opinionen än mer till försvar för asylrätten och ständigt påminna om att den nya lagen ska vara tillfällig. Annars permanentas den. Heder åt V och C som röstad emot. Och till de ledamöter från MP och L som bröt sin partilinje och gjorde detsamma. Talmannen från SD klubbade lagen med stöd av M, S, MP och SD. Vilken allians!

Här några bilder från dagens manifestation mot lagen på Mynttorget utanför Riksdagshuset i Stockholm

Folkkampanj för Asylrätt

publicerad

Folkkampanj för Asylrätt

Idag, sista dagen att skriva på Folkkampanj för Asylrätts upprop, arrangerades möte på Mariatorget i Stockholm med tal och musik. Tisdagen den 21 juni anordnas en manifestation på Mynttorget när riksdagen ska besluta om nya skärpta regler som kommer att drabba flyktingar och försvåra återförening av familjer. Sanna Vestin, ordförande i Flyktinggruppernas riksråd, meddelade att insamlingen nu passerat 60 000 underskrifter som kommer att lämnas till riksdagen före omröstningen. Röda korset, Rädda barnen och Amnesty, liksom de flesta remissinstanser, förkastar lagförslaget. Om du är i stan 21 juni, slut upp på Mynttorget! Asylrätten är en mänsklig rättighet vi måste försvara. Riv lagen, inte familjer.

Fotografera ditt arbete

publicerad

Kommunalarbetaren har publicerat en intervju med mig om att fotografera på arbetet. Med den digitala kameratekniken och Internet har mängden lättillgängliga fotografier ökat lavinartat. Och media är fyllda av bilder av politiker, kändisar, händelser och ditt och datt. Familj och resor plåtar alla, och naturen är med rätta väl representerad i fotografin. Men arbetsplatserna och våra arbeten där vi tillbringar halva vår vakna tid en stor del av livet är alls inte lika väl skildrad. Men de nya små och lätta digitalkamerorna och minneskort istället för dyr film är det mycket enklare än förr att berätta om denna viktiga sida av livet och samhället genom fotografin. Om detta handlar artikeln i KA.

›› Fota mer på jobbet!

Järnvägsarbete Fira jul

Vietnamesiska fotografers skildring av kriget

publicerad

”Many famous images of the war were taken by Western photographers and news agencies, working alongside American or South Vietnamese troops.

But the North Vietnamese and NLF had hundreds of photographers of their own, who documented every facet of the war under the most dangerous conditions.

Almost all were self-taught, and worked for the Vietnam News Agency, the National Liberation Front, the North Vietnamese Army or various newspapers. Many sent in their film anonymously or under a n om de guerre, viewing themselves as a humble part of a larger struggle.”

››  1965-1975  Another Vietnam

Sämre välfärd ska betala bankkris

publicerad

Andreas Cervenka i Svenska Dagbladet har länge varnat för faran med den stora skuldsättningen och risken för en ny kris. Men nu gör till och med Dagens Nyheter det.

Man ska inte måla fan på väggen, skriver Johan Schück i DN 3 mars. ”Ännu finns inte tillräcklig grund för att verkligen räkna med en ny europeisk bankkris under de närmaste åren.” ”Ändå är det viktigt att slå larm i tid, med de erfarenheter som finns från tidigare finanskriser.

Lehmankraschen på hösten 2008 kom för många som en blixt från klar himmel”, skriver han vidare. Och: ”I efterhand kan man tycka att allt borde ha varit uppenbart, långt innan det brast i USA. Och för en trängre välinformerad krets kan det möjligen ha varit så.” Jo, så var det nog, många hade varnat.

Schück skriver också att det nu har skapats rutiner för hur banker på fallrepet ska tas om hand, utan att notan ska behöva hamna hos skattebetalarna.

Men bara några dagar tidigare hade en annan av DN:s ekonomiskribenter en formulering som nog dessvärre är mer sann och betydligt mer oroande.

Birgitta Forsberg skriver 24 februari:
Nordea har tillgångar, bland annat utlåning och värdepapper på 6.000 miljarder kronor medan Sveriges BNP är knappt 4.000 miljarder. Totalt är de fyra storbankernas tillgångar nästan 3,5 gånger så stora som Sveriges BNP.
Och läs noga och lägg på minnet: ”I en eventuell framtida kris kan det bli en synnerligen tung börda för svenska skattebetalare. Det kan betyda nedskärningar i välfärden för att rädda banken.

En bank fungerar lite som ett pyramidspel, skriver Forsberg i en annan artikel om bankerna.

De fyra storbankerna tjänade tillsammans cirka 106 miljarder kronor förra året, och delar ut nära 60 miljarder till aktieägarna. Bankdirektörerna är bland de bäst betalda i samhället och lämnar inte bara vanliga löntagare långt efter sig, även ministrar och andra framstår som springschasar (vilket de väl ofta är också). Men när festen är över så är det alltså lik förbannat vi mer vanliga medborgare som ska stå för notan genom försämringar i välfärden.

En järnvägsbro

publicerad

För länge sedan, kanske närmare 25 år, gjorde jag förberedande mätningar för den här bron. Vi hade en liten båt vid gamla brons brofäste för att ta oss ut på Årsta holmar.