Friska vindar kring Slussen

publicerad

Hearing med Stockholms politiker på Moderna museet

Vy från Skeppsholmsbron mot Slussen
Vy från Skeppsholmsbron mot Slussen

Slussen är ett blåshål som gott kan byggas in tycker en del politiker
Inget fel på kringbyggda Stortorget och Hötorget, men Slussen är något annat. Visst kan där blåsa, det ska så göra på näs mellan insjö och hav. Där råder alla väderlekar, från solig stiltje till regn och storm. Men nu börjar det blåsa kring Slussenopinionen också, som vill skydda den världsunika panoramavyn. Den har fått vind i seglen.

Den 1 juni utfrågades politikerna av fyra sakkunninga
om miljö och bebyggelse, trafikplaneringen, kulturhistoriska aspekter och hur vattenregleringen mellan Mälaren och Saltsjön ska säkras. Auditoriet på Moderna Museet var knökfullt av engagerade människor som också framförde frågor och synpunkter. Arrangörer var Café Blomgruppen, en diskussionsgrupp av arkitekter, byggnadshistoriker med flera, i samarbete med Arkitekturmusset och med stöd av Riksantikvarieämbetet.Hela förslaget sågat

Alla partier bedyrade att synpunkterna på planförslaget för Slussen som fyller tio pärmar kommer att beaktas. Med smärre skillnader verkade alla partier nu måna om de öppna vyerna. Finansborgarrådet Sten Nordin (M) har ju redan meddelat att det stora huset i mitten, som framförallt skymmer utsikten mot Gamla Stan och mot Söders höjder, ska slopas. Carin Jämtin (S) har talat om att minska ner eller möjligen ta bort det stora komplexet mot Saltsjön. Men nu verkade det som de flesta partier vill ta bort nästan alla hus, eller åtminstone planera dem på ett annat sätt så att de harmonierar med miljön. Ulf Fridebäck (FP) sade till och med att hela förslaget är sågat. Någon riktig klarhet skapade ändå inte kvällen om detta och Maria Hannäs(V) uttryckte oro för att kommunfullmäktige den 21 juni trots allt kommer att ta beslut som försvårar att ett bra Slussenförslag blir möjligt. Jag delar hennes oro men är också övertygad om att opinionen blir stark nog att styra processen kring Slussen in i nya banor. Under hösten ska en ny modell ställas ut för allmänheten och först nästa år kommer de avgörande besluten att fattas.

Demokrati är en mödosam process
Den måste ta sin tid, särskilt kring en så känslig och komplex fråga som Slussen (förra gången, på 1930-talet tog det 40 år). Men politik är också ett rävspel och starka ekonomiska krafter är aktiva påtryckare på politikerna. Man måste ju fråga sig varifrån den sanslöst hårda exploateringen med sju fastighetsblock som skulle ta kål på Stockholms själ och den världsunika utsikten egentligen kommer ifrån. Jag har inte hört någon annan bärkraftig förklaring än den ekonomiska, att det skulle bidra till finansieringen. Det är också den bild politiker och media tidigare spridit till allmänheten och som fått en del att förlika sig med mastodontbebyggelsen. Men de flesta som får klart för sig vad som skulle kunna hända med utsikten blir både ledsna och arga. Nu måste det också göras känt att bebyggelsen bidrar bara marginellt till finansieringen, förmodligen inte ens tio procent. Finansieringen kommer huvudsakligen att ske via skatter.

De krafter som driver på nu är inte de som vill forma en bättre stad för stockholmarna och för de många besökarna. Det är byggbolag som drivs av drömmar om ett stort “cash-flow” och fastighetsbolag som kan hyra ut dyra kontorslokaler med sjöutsikt.

Om finansieringen
talades det annars inte mycket på hearingen. Men när förra stadsbyggnadsborgarrådet Monica Andersson (S) talade för förslaget “Ny syn på Slussen”, som vill gräva ner tunnelbanan och därmed öppna för bättre lösningar, såväl trafiktekniska som miljö- och bebyggelsemässiga, menade Terese Lindberg (S) att detta skulle kosta ytterligare sju miljarder. Förvisso mycket pengar, men för en stad som väntas växa kraftigt och med en knutpunkt som dagligen passeras av hundratusentals människor är det en investering som kan vara rimlig ur ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv. Och just nu har det blivit klart att den kritiserade finansieringen av nya Karolinska sjukhuset enligt en ny överenskommelse i Landstinget plötsligt blivit 7-9 miljarder billigare genom ett annorlunda upplägg.

Arkitekten Mats Edblom,
en av de sakkunniga, visade att det nuvarande förslaget leder till en höjning av nivån som bland annat innebär att flera plan på

KF-husen
KF-husen

KF-husen kommer att ligga under marknivå. Bygger man därtill de nya husen blir de ännu mer skymda. Han påtalade också att den högre nivån kommer att innebära en så brant lutning på bron så att den landar längre ner på Skeppsbron än den nuvarande och därigenom kommer husen vid Räntmästartrappan att hamna 3,5 meter under marknivå. Ingen av politikerna verkade ha kläm på dessa konsekvenser och tyckte inte de var acceptabla.

Bengt OH Johansson
,
professor i bebyggelsehistoria, efterlyste synpunkter på den höjda nivån som bland annat orsakas av en planerad galleria på “omkring” 35000 kvadrameter. Det motsvarar hela NK:s yta och är mer än butiksytorna i gallerian på Hamngatan. Kommer inte det innebära, förutom konsekvenser för utsikten, att många småbutiker i Slussen med omnejd blir utslagna?

Ulf Fridebäck (FP) menade att Stockholm och Slussen behöver växa men att utsikten inte fick påverkas. Henrik Nerlund (M) att det är viktigt att skapa stadsrum. Maria Hannäs (V) ansåg att gallerian är på tok för stor och Terese Lindberg (S) att sikten från Ryssgården mot Saltsjön inte får skymmas. Åke Askenstam (MP) tyckte det är för många och för höga hus och att pengarna de kan inbringa inte väger upp de problem de skapar. Erik Slottner (KD) ansåg att en galleria skulle bidra till att göra Slussen till en mötesplats. Att göra Slussen till en mötesplats återkom förresten hos flera politiker under kvällen men föranledde spontana tillrop från publiken att det redan är en mötesplats.

Marianne Råberg,
tidigare stadsantikvarie i Stockholm, ville fästa politikernas uppmärksamhet på att kulturmiljön har ett syfte förutom att vara

Husen ovanför Slussen
Husen ovanför Slussen

funktionell. Den ska skapa förståelse för samhällets historia. Slussen är en central punkt för att förstå Stockholm. Den nuvarande miljön speglar framtidstron på 30-talet med klöverbladslösningen, de funktionalistiska KF-husen och Stockholms landmärke Katarinahissen. De dubbla broarna vid näset mellan Mälaren och Saltsjön har en lång historia liksom öppenheten mellan sjö och hav och Gamla Stan och Södermalm.

Marianne delade också med sig av sina personliga känslor; hur ledsen hon blivit av planförslaget, förtvivlad och gråtfärdig. Så är det med Slussen, den är en känslig del av våra liv och Stockhoms själ, inte bara som knutpunkt för trafik. Jag blev själv mycket ledsen och förtvivlad. Därpå förbannad och då tillkom den här hemsidan.

Nils Ahlberg, doktor i stadsbyggnadshistoria, slog fast att Slussen är ett världsarv av internationellt värde. Utsikterna bör vi vårda och de är faktiskt ett varumärke för Stockholm. Karaktären vid Slussen skapas av topografin, förkastningsbranten, Brunkebergsåsen och näset som förbinder öarna och skiljer insjö från hav. Här vid den landförbindelsen drogs tidigt fram en landsväg. För att komma från söder till norr fick man annars ta sig ändå till Strängnäs. Men näset med Mälarens utlopp var också en barriär för båtar. Platsen fick så en strategisk betydelse i Östersjöområdet och här omlastades järnmalm från Bergslagen. Ahlberg underströk att det är viktigt att bevara öppenheten och möjligheten att avläsa landskapet vid Slussen såväl från land som från sjön.

Slussennäset var också entrén till Stockholm
och har alltid hyst mycket liv och rörelse. Marianne Råberg ställde frågan om all denna kunskap verkligen använts när det liggande förslaget togs fram.

Maria Hannäs instämde i hur viktigt det är med avläsbarheten och menade att bilbron måste bli mindre men gångstråken större. Henrik Nerlund framhöll det viktiga att stråket Drottninggatan, Västerlånggatan, Götgatan blir intakt. Ulf Fridebäck påstod ännu en gång att det liggande förslaget inte finns längre och att vyerna, till exempel att se själva Stadsmuseet ända från Skeppsholmsbron, måste värnas. Terese Lindberg framhöll att Slussen måste vara en plats för människor och kulturell verksamhet och inte bara en trafikapparat.

Bengt OH Johansson uppmärksammade att det som i planförslaget av någon outgrundlig anledning kallas Slusstorget i själva verket är bassänger vilka inte alls framhäver att Slussenområdet egentligen är ett näs. Han underströk vikten av att respektera de kulturhistoriska värdena och ta vara på kontinuiteten.

Från publiken föreslogs att Slussen istället för galleria skulle kunna vara en livlig marknadsplats och i det instämde Åke Askenstam som tyckte att skärgårdsprodukter skulle kunna sätta sin prägel på den.

Den sista delen av kvällen handlade om vattenföringen och Mälarens förhållande till Saltsjön. Den frågan är kanske inte lika känd men kräver en säker lösning.

Arkitekten Svante Forsström,
berättade om att klimatförändringar och den alltid föreliggande översvämningsrisken ställer stora krav på planeringen. Om inte den är framsynt nu är chansen borta för lång tid att förebygga riskerna. Det finns risk för att Mälaren svämmar över i vårfloden eller vid kraftiga regn om den inte kan tappas snabbt nog. En allvarlig följd av det är att tunnelbanan kan vattenfyllas. Riddarfjärdens avlånga sträckning gör också att vindpåverkan kan öka vattennivån vid Gamla Stan och Slussen.

Men det finns dessutom risk för att salt vatten från Saltsjön kan ta sig in i Mälaren. Det förekommer redan nu att Saltsjön står högre än Mälaren. Men med klimatförändringarna kan detta mycket väl förvärras kommande decennier.

Allt detta måste vägas in när man beslutar om Slussens omdaning
Åke Askenstam framhöll Mälarens betydelse som dricksvattentäkt för Stockholm och flera politiker instämde i vattenfrågans stora betydelse. En ansökan till Vattendomstolen ska snart lämnas in. En ur publiken menade att man borde börja med vattenfrågan, men Terese Lindberg svarade att processerna kan pågå parallellt. Monica Andersson sade att just dessa fakta talar för att nergrävning av tunnelbanan skulle ge de bästa möjligheterna att lösa vattenfrågan på ett säkert sätt, förutom att öppna möjligheter att sänka nivån på Rysstorget till den naturliga som är den Stadsmuseet ligger på. Och att den frågan är så viktig att det alternativet inte kan avfärdas med kostnader. Men Erik Slottne påminde om den höga kostnaden och Terese Lindberg att man varit ense över partigränserna att avskriva förslaget.

Svante Forsström vidhöll dock hur viktigt det är att här finna en lösning med långsiktig hållbarhet.

Kvällen avslutades
med att politikerna redogjorde för vad de skulle ta med sig i fortsättningen. Att värna utsikterna verkade alla rörande överens om. Kulturvärden och mötesplats framhöll flera, liksom att bron måste få en mycket bättre utformning samt vara förberedd för framtida ökad kollektivtrafik. Tanke på en rekonstruktion av den nuvarande Slussen framfördes bara av en ur publiken men lär nog ändå inte försvinna ur debatten framöver.

Bengt OH Johansson tackade och tolkade kvällen som att det finns tid för omtänkande. Att Slussennäset är just ett näs och ingen flodmynning blev de ord han lät bli hängande. De hade många kvar i tankarna när vi promenerade hem över Skeppsholmsbron och njöt av vyn mot Slussen och Söders höjder.

Den 8 september blir det ny diskussionskväll på Arkitekturmuseet
Till dess lär debatten om Slussen få än mer luft under vingarna – just den känsla jag förresten alltid själv får i kropp och själ när jag kommer ner mot Slussen – och den kommer att fortsätta inför valet och hela vintern. Engagemanget både bland stockholmare och från andra delar av landet och världen är imponerande.

I media: “Så länge inte spaden satts i marken kan helt nya överväganden göras” skriver fyra arkitekter i Svenska Dagbladet i en artikel om Slussen.