Cykel- och busskaos

Cyklister och buss
Cykel- och busstrafik

Cykeltrafiken har nästan fördubblats på tio år skriver Svenska Dagbladet. Vad bra! Cyklisterna får motion och slipper trängas i bilköer eller jäkta ner i tunnelbanan. Luften mår bättre till gagn för alla, inte minst vi som går till fots. Framkomligheten för bilisterna blir bättre, ty en bil i rörelse tar samma utrymme i gatan som 14 cyklister.

Men hur är det för yrkesförarna. Jo, naturligtvis tjänar vi också på att allt fler cyklar. Men problemen för oss har konstigt nog samtidigt ökat. Här är tre funderingar vad det kan bero på.

I första hand att staden inte prioriterar cykeln som transportmede
l. Det visar Svenska Dagbladet som skriver att cykelinvesteringarna sedan förra valet minskat från 50 miljoner till 10 miljoner kronor. Istället för att satsa på något som är framgångsrikt och har framtiden för sig ur miljö- och hälsoperspektiv så drar man ner. Det bidrar till att cyklister och bussförare ibland hamnar på kollisionskurs.

Men det beror också på attityden olika trafikgrupper har till varandra. I SvD:s artikel påpekar en cyklist att cyklister och bilister i Köpenhamn, en stad som satsar på cykeln som transportfordon, kommunicerar med varandra. Här är alldeles för vanligt att ha en jäktad och fördomsfull inställning.

Samhällsutvecklingen har gått mot hårdare attityder människor emellan, en egotrippad atmosfär där man ger fingret istället för att be om ursäkt har gjort sig bred, det gäller att slå sig fram snarare än att visa omtanke (men det håller nog på att vända). Trafiken är en spegel av det. Jag cyklade ofta i stan i min ungdom utan att känna rädsla. Flöt fram med trafiken och körde filtrafik. För på den tiden fanns det nästan inga cykelbanor alls i innerstan. Men trafiken var mindre och lugnare.

Tempot har höjts, stessen ökat. Bussföraren har ett av de stressigaste jobb som finns, det visar all statistik. Bilköer, felparkerade bilar, trafikanter som inte har biljetter klara eller blockerar bakdörrar, barnvagnar som åker gratis, dörrar som krånglar, taxiförare som blockerar korsningar utan hänsyn till högerregeln, se där några förklaringar till varför det är nästan hopplöst för en bussförare att göra ett fullgott jobb, det vill säga hålla tiden. Och därmed känner sig otillräcklig och stressad.

Som bussförare i storstadstrafik tvingas man ta för sig i trafiken om man ska ha någon som helst chans att hålla tidtabellen. Men det betyder inte att man inte kan och ska visa hänsyn och följa gällande bestämmelser. Faktum är att bussförare har mycket högre krav på sig att följa alla trafikbestämmelser än andra trafikantgrupper. Och de flesta bussförare vill göra det. Ty det är ett jobb som har mycket glädje i sig, men det finns en risk som är bussförarens mardröm: att med sitt tunga fordon köra på en cyklist eller gångtrafikant.

Det är så lätt hänt. Även för en erfaren förare. Cyklister svärmar runt bussen och gångtrafikanter kliver ofta rätt ut i gatan utan att se sig för. Och det finns mycket som pockar på en förares uppmärksamhet både i och utanför bussen. Alla bussförare har någon gång fått ställa sig på bromsen för att undvika olycka, ofta med påföljd att någon trafikant i bussen gör sig illa.

Den tredje omständigheten som bidrar till cykelkaoset är den bristande viljan att följa trafiklagar. Samtidigt som cyklisterna blivit fler har respekten för trafikreglerna minskat. Det är till exempel mycket vanligt att cyklister kör mot rött. Med farliga konsekvenser. Jag minns ett tillfälle när en cyklist närmade sig trafiksignal med rött och jag som bussförare hade grönt. Hon tittade inte ens mot min buss utan på sin mobiltelefon. Hade jag inte ställt mig på bromsen hade hennes liv svävat i fara. Liknande situationer upplever bussförare dagligen.

Jag tycker själv om att cykla och anser att cyklisterna har all rätt att kräva sin rättmätiga del av resurserna för att få en säkrare trafikmiljö. Men jämsides med utbyggnad av infrastrukturen för cyklar kan vi uppnå stora förbättringar genom att visa vanlig medmänsklig hänsyn och följa de trafikregler som finns.

2 thoughts on “Cykel- och busskaos

  1. Om man kunde göra något kunde man lägga ner busstrafiken i innerstan och göra cykelbanor av körfälten – så onödigt med dessa bussar.
    Snittfarten är i klass med en långsam maratonlöpare.
    Stoppen tar typ 2-3 ggr längre tid än nödvändigt pga att alla ska gå på där fram (ojj va hemskt om lite plankare kommer med). Sen inte minst detta konstanta långsamma mjölkandet med sega accelerationer, inbromsningar och kurvor pga alla gubbar och kärringar som klagar på “ryckig körning” annars (otroligt jobbigt).
    Inte ens toppfarten är högre än på cykel – t o m på öppna gator som Hornsgatan och västerbron i lågtrafik (där det inte finns övergångsställen, skymda utfarter och annat som man bör ta det lite lugnare förbi) så ligger dom oftast i max 45-50 km/h t o m i nerförsbacke (det håller man ju lätt på cykel också).

    Var väl typ ett år sen jag åkte buss i innerstan och ändå är jag där flera ggr i veckan – det finns ju tunnelbana inom några 100 m från dom flesta ställen i innerstaden och det går ju nästan lika fort att gå hela sträckan som att åka dessa bussar.
    Snart ska dom ju bygga spårväg till Djurgården också (det är väl den ända sträckan som överhvudtaget behöver bussarna eftersom det ligger en bit från närmsta station), så då kan man väl skippa bussarna helt, så minskar problemen både för bilister och cyklister.

  2. Eller dom har rättare sagt redan byggt förlängningen på spårvägen till Sergels torg klart nästan – den ska snart tas i bruk

Comments are closed.