4 oktober 1983

publicerad

“Det hände sig till och med vid denna tid att man kunde se borgare demonstrera på gatorna i tiotusentalshövdade skaror, en protestform vanligen praktiserad av vänstern” skriver Nina Björk i sin nyligen utkomna bok Drömmen om det röda. Det var den 4 oktober 1983 som SAF (idag Svensk Näringsliv) med Curt Nicolin i spetsen själva förvandlade sig till det gatans parlament som de så föraktfullt brukat kalla demonstranter.

4 oktober 1983Deras manifestation var höjdpunkten på år av kampanjer med mottona: “Satsa på dig själv” och “Nej till löntagarfonder”. Men den blev också en upptakt till den nyliberala våg som nu varat i mer än tre decennier. Deras propaganda vilade på ett ensidigt hyllande av individualism och deras frihet att kontrollera vinster i produktionen och utvidga den till alla samhällets sektorer.

Samma dag hölls en motdemonstration. Anton Nilson och jag talade på Sergels torg. Han talade fritt ur hjärtat och talet finns vad jag vet inte nertecknat, men omnämnt i böcker. Jag var en okänd järnvägsarbetare som fick på min lott att hålla huvudtalet. Ingen stor talekonst, men ett ärligt försök att resa motstånd. Beskrivningar och resonemangen kan ha ett värde, så jag lägger ut för den som vill läsa. Ett tidsdokument att jämföras med dagens facit: ökade klassklyftor, ett av de mest privatiserade skolväsendena i världen, en tid när även vård, skola och omsorg underkastas kapitalismens ständiga behov av att utvidga marknaderna. Men också som exempel på att 4 oktober-kampanjerna faktiskt rönte motstånd som det sällan berättats om. Visserligen svagt, men bättre än inget.

Anton Nilson var 96 år och talade i optimistiska ordalag. Jag var ung med livet framför mig och ville också andas optimism (därav en del yviga fraser), men inombords minns jag en känsla av pessimism. Vi hade ingen kraft att sätta emot trots allt snack om vänstervåg på 1960- och 70-talet. Ändå behöver vi så väl få tro att vi kan lösa världens problem. Kriserna hopar sig: klimatkris, finanskris, kris inom skola, vård, järnväg och lite varstans. Och risken för storkrig ökar. Nu mer än någonsin behövs en bred rörelse för att bygga en fredlig, rättvis och hållbar värld.

Slutorden i talet är lika aktuella idag: Leve solidariteten och kampen för social rättvisa!

›› Tal 4 oktober 1983